Människor som blir 100 år och äldre kan ha sin livslängd inte bara att tacka för sin livsstil utan också för arvet från gamla förfäder. Det är slutsatsen som dras av forskare som har studerat arvsmassan hos italienska långlivade personer. Arbetet publicerades i tidskriften GeroScience.
Forskarna analyserade DNA från 333 italienare som var 100 år eller äldre och jämförde det med genetiska data från 690 friska vuxna i 50-årsåldern. Dessa data jämfördes sedan med 103 antika genom som representerar de fyra huvudgrupper som bildade Italiens moderna genpool: västerländska jägare-samlare, neolitiska jordbrukare från Anatolien, bronsålderns nomader och antika befolkningar från Iran och Kaukasus.
Analysen visade att ”long-livers” har en betydligt högre andel av det genetiska arvet från västerländska jägare-samlare (WHG) – de äldsta invånarna i Europa efter den senaste istiden. Bidraget från andra forntida befolkningar var inte förknippat med sannolikheten för att nå extrem ålder.
Forskarna uppskattade att även en liten ökning av andelen DNA från jägare och samlare ökade chanserna att leva till 100 års ålder med cirka 38%. Denna effekt var särskilt uttalad hos kvinnor: med ett högt innehåll av denna genetiska komponent mer än fördubblades sannolikheten för att bli en långlivad kvinna.
Författarna betonade att livslängden bestäms av en kombination av faktorer – genetik, miljö och livsstil. Resultaten tyder dock på att bidraget från det gamla evolutionära arvet till lång livslängd kan vara mycket större än vad man tidigare trott.
